FANDOM


Efter oljetoppen: Hur bygger vi beredskap när framtidsbilderna går isär? är en rapport utgiven av SLU, Skogs- och lantbruksakademin. Författare till rapporten är Hillevi Helmfrid och Andrew Haden.

I rapporten beskrivs två framtidsbilder i form av visioner. Den första framtidsbilden kallar de för högenergisamhälle. Det är typ borgarnas och teknikoptimisternas positiva vision. Den andra visionen kallar de för lågenergisamhälle, och det är de grönas (framförallt de gröna systemkritikernas) positiva vision. Författarna menar att det är visionernas funktion som drivkraft som gör dem intressanta. Människan kan genom sin längtan efter vissa utvecklingsförlopp öka sannolikheten för just dessa. Men å andra sidan lever vi också i en fysisk värld där människan inte styr allt. Och vad händer om några av de antaganden som visionen bygger på inte håller måttet, till exempel om antagandena går på tvärs mot naturlagarna?

Författarna menar att en vattendelare mellan olika framtidsbilder handlar om synen på teknologiska framsteg. Därför har de fokuserat på just tekniken vid formuleringen av de två visionerna. I den första visionen antas att tekniken kommer att lösa alla problem. Vi kan då fortsätta och t.o.m. utvidga vårt högenergisamhälle även efter att oljan "tagit slut". Lågenergivisionen utgår däremot från en skeptisk syn på att vi kan lösa de problem vi står inför med tekniska genombrott. Istället läggs fokus på att förbereda för en ordnad omställning till ett lågenergisamhälle, ett samhälle som vi förr eller senare i vilket fall kommer att tvingas till.

Efter beskrivningen av visionerna söker de att analysera dem. De beskriver de antaganden som de två visionerna bygger påuppdelat på tre kategorier

  • Antaganden om natur och teknik
  • Antaganden om ekonomiska politiska och institutionella förhållanden
  • Natur- och människosyn