FANDOM



Grundinkomstens legitimeringRedigera

Några kända förespråkareRedigera

Inom den moderna grundinkomstlitteraturen har det under de senaste halvseklet utvecklats olika legitimeringsgrunder för grundinkomst. Det finns dem som förordar grundinkomst utifrån en tämligen långt driven ekologisk samhällskritik, som också ofta innehåller en hel del arbetskritik, såsom Herman E. Daly och André Gorz. Det finns dem som förordar en låg grundinkomst utifrån liberala argument såsom Milton Friedman och Samuel Brittan. Det finns dem som argumenterar för systemet utifrån en socialistisk grundsyn såsom Claus Offe och Eric Olin Wright. Och det finns slutligen även en del feminister, eller kanske snarare ekofeminister, såsom Carole Pateman och Nancy Fraser, som också tagit ställning för idén. Utöver detta finns förstås även penningreformlägret, där vissa har gjort en poäng av att kombinera med grundinkomst. Penningreform är dock ett så stort område, med en egen filosofi, att den story bör läsas separat (se Penningreform (filosofi) ).


Och kända motståndare...Redigera

Motståndare till grundinkomst är, kort sagt, hela det politiska och ekonomiska etablissemanget. Men de två politiska kraftfält som mest ihärdigt argumenterat emot idén - under hela 1900-talet - är socialdemokrater och liberalkonservativa. Dessutom har fackföreningarna, med väldigt få undantag, också varit tydligt emot idén. Motståndarna menar att idén är ekonomiskt vansinnig, att folk kommer att lönearbeta alldeles för lite varvid statens skatteintäkter sänks, varvid hela välfärdsstaten inklusive grundinkomsten gröps ur. De menar, utöver detta, också att det är fel att "ge pengar till dem som inte arbetar". För en närmare analys av kritiken, och hur den kan bemötas, se Grundinkomstkritik.


Ett grönt eller vänsterliberalt projektRedigera

Om man förenklar det hela något så kan man se tre läger. Det finns ett ekoradikalt och arbetskritiskt läger, där Daly och Gorz, men också ekofeministerna ovan och skandinaviska debattörer såsom Lars Ekstrand och Erik Christensen, kan ses som representativa. Det finns ett grönt inspirerat socialliberalt läger, där man antagligen får placera såväl Philippe Van Parijs och Guy Standing  som Simon Birnbaum. Och det finns ett än mer högerorienterat läger, det vill säga nyliberaler som förespråkar en väldigt låg grundinkomst, möjligen som ett steg på vägen mot en så kallad nattväktarstat. Den sista gruppen är emellertid så liten, och har så lite gemensamt med de två andra grupperna, att den saknar betydelse i sammanhanget. Så man kan därför, utan större överdrift, säga att grundinkomst i huvudsak är ett grönt eller vänsterliberalt politiskt projekt (men med vissa utsvävningar såväl åt liberalism som socialism). Det är också så vi tolkar projektet i Partiet.